What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 14 augusti 2016

NON HO SONNO (2001) Italien, 112 minuter. Regi: Dario Argento.



Sova den eviga sömnen

Känslan när man hittar det här hos någon man just sålt sin kropp till.

För 17 år sedan härjade en seriemördare känd som "Dvärgen" i Turin. Morden upphörde när denne dog men nu har återigen en serie mord av samma karaktär skett. Giacomo (Stefano Dionisi), vars mor mördades under första vågen återvänder till Turin och tillsammans med den pensionerade poliskommissarien Moretti (Max von Sydow) börjar de nysta i fallet som polisen inte tycks kunna lösa själva.

Heeeere's hooker!

Filmens titel ("Sleepless" på engelska) skulle kunna vara den på en dokumentär om Udda Film-redaktionens sömnproblem men så är icke fallet. Den här recensionen antyder dessutom att en smygfestival dragit igång här med antingen temat Turin eller Argento eftersom detta är gemensamma faktorer för denna och förra recensionen Giallo (2009). Nu var det inte tänkt så men whatevs yo...

Ah! Denna ljuva ikoniska giallobild.

Till skillnad från ovan nämnda våffla är det här en bra argentofilm. Den är inte lika pajig och är mycket mer en giallo än den som heter så. Det betyder att vi alltså har den klassiska anonyme mördaren med svarta handskar. Yay! Även argentokollaboratörerna Goblin är tillbaka och gör soundtrack här. 2000-talets Goblin är dock inte mycket att hurra för och känns mer som cheesig power metal än 70-talets progressiva variant. Just ledmotivet i filmen bär dessa tråkiga drag. Resten av soundtracket funkar väl bättre.

När tåget passerar.

Det är trevligt att se Max von Sydow sprida en trygg skådisfilt över skeendet och dessutom en påminnelse om hur duktig farbrorn är när han inte ger sig in i löjliga roller som parodin på ugglan Helge (Bert-Åke Varg) i "Game of Thrones" (Se bild längst ner för bevis).

Max med sin kompis Marcello.

Självklart blir det typiskt våld à la Argento och makeup-kompisen Sergio Stivaletti får ligga i och göra lökiga gummihuvuden som ska misshandlas. Bara för att vara tydliga: Vi tar dessa inte helt trovärdiga gummisubstitut alla dagar i veckan framför tråkig CGI.

BETYG: 4/7 Whöt? Hur kan vi ge samma betyg som till förra rullen som vi kallade "dålig"? Så fungerar det här på Udda Film. Vi uppskattar både och. Vi kan väl kalla denna för en stark fyra.

Mördarmanikyr.

Kanske inte helt PK att spela lustigt soundtrack till denna scen.

Play that funky music white gal...

Max försöker förklara för Marcello.

Klassisk argentoanimation.

Vad är det för vitt klet i hennes mun?

Chiara Caselli parafraserar The Black Crowes omslag till "Amorica".

Hur Argento vill visa en telefonsvarare*.

Vi tycker att Roberto Zibetti är väldigt lik Aldo Valletti i "Salo" här. Yngre och mindre vindögd.

Scenen med skökans sista stund.

Italiensk trailer.

Lite Goblin-soundtrack med stillbilder på bl a Max & Marcello.

Till vänster en mörk bild på Max från "Game of Thrones" och till höger en på Bert-Åke Varg i "Från A till Ö".

*Ja kids, en gång för länge sedan var en telefonsvarare en mekanisk apparat.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar