What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 2 december 2016

IM KELLER (2014) Österrike/Tyskland, 82 minuter. Regi: Ulrich Seidl.



I källaren kan ingen höra dig skrika

Vidvinkel, skjutbana och opera. Vi är med!

I den här dokumentären tar Ulrich Seidl med oss ner i källaren hemma hos ett urval av färgstarka österrikare.

Han har sitt eget lilla Edens Lustgård där djuren lever i harmoni...eller?

Dokumetärdags igen på Udda Film och då av det bättre slaget. Vi kände direkt att detta skulle bli bra och då inte bara p g a ämnet utan på de inledande bilderna. Jävlar! Det anslaget satt som en smäck med de härligt kubrickska vidvinkelbilderna. Det blir lite obehagligt när en boa käkar middag men bilderna på när en tant i morgonrock går ner i källaren är helt fantastiska. Stor filmkonst!

Men fy fan så coolt det här är!***

Fötrollningen bryts lite knappt nio minuter in när vi får den första kameratiltningen* och sedan sprinklas det in några rörliga kamerabilder här och där. Det är dock ganska sparsmakat med det, vilket är bra jobbat i en dokumentär. Vi hade totalt älskat om man hade lyckats ta sig igenom hela filmen med endast statiska kamerabilder. Ett av samtalen förstår vi hade varit omöjligt att fånga utan att röra kameran då man som dokumentärfilmare oftast måste reagera på vad som sker. I kontrast till det vill vi då ge cred till Seidl som lyckats tygla sina subjekt så pass att de gått med på att "agera" i hans mis-en-scene**.

Creep city!

Vi älskar när en film innehåller många WTF!?-ögonblick och i inledningen av rullen får man den känslan. Tyvärr förklaras några av subjektens aktiviteter lite närmare vilket tar udden av märklighetsfaktorn lite. I andra fall förhöjer den faktiskt denna så det är inte helt av ondo. Trots att vissa subjekt får komma till tals väcks ändå många frågor, vilket vi uppskattar högt. Varför ska man peka på alla svar hela tiden?

Att massakrera söta djur är en sport. Han påstår sig äta dem i alla fall.

Tydligen har många stört sig på den här fina våfflan vilket är obegripligt för oss. Det måste vara antingen de nazistiska elementen eller sexfetischerna. Kanske både och. "Väx upp!" säger vi på Udda Film. Det enda klagomål vi har på sexaspekten är att det var en smula för mycket fokus på denna mot slutet av filmen.

BETYG: 5/7 Stark femma därtill. Vi kommer dock inte riktigt över att förtrollningen med den statiska kameran bryts.

Österrikiska rasistklubben resonerar. Farbrorn i snygga peruken försöker förmedla annan synvinkel men dras snabbt ned.

Så jävla snyggt.

Gubben donar i källaren. På väggen finns bilder av...digniteter...

Den österrikiska beredskapen är god.

Hur kunde de någonsin bli annekterade?

Farbrorn pysslar i sin man cave. Notera färgerna på dammvippan.

Inte ens när man bor i villa kan man vara helt säker på att slippa undan högljudda grannar.

Symmetri!

Daddy är fan mer berest än vissa redaktionsmedlemmar här på Udda Film.

Som sagt, Jägermeister himself påstår sig äta det han skjuter.

En dag på jobbet. Som om Roy Andersson skulle gör dokumentär.👍

Väl hemma är det bara att sätta igång och gno.

Mamsen ser till att han gör ett ordentligt jobb.

Inte en fläck vill vi se!

Reichsspritzmeister?

En ny komposition.

Där sitter de och är naturliga igen.

Det här är motherfucking filmmagi!

Mamsen har en fin buttplug-kollektion.

Grabbarna börjar fyllna till ordentligt i the man cave. Sieg und prost!

Coolt att ha en källare som ser ut som Tuol Sleng-fängelset.

Lol. Ja, det är sant! Typ.

Trailer

*Kameran rörs i lodrät riktning.
**Vad som syns i bild. Tänk er att kameran filmar något som liknar en teaterscen, komplett med skådisar och rekvisita. En slags arrangerad vy.
***Kolla bara in filmen så förstår ni. Tacka oss senare.

tisdag 29 november 2016

THE WITCHES' SABBATH (1988) Italien/Frankrike, 91 minuter. Regi: Marco Bellocchio.



Tidlös skönhet?

Vem vill inte bli väckt så här?

Davide (Daniel Ezralow) är en nyutexaminerad och talangfull psykiatriker som får i uppdrag att undersöka den gåtfulla Maddalena (Béatrice Dalle) som mördat en jägare. Hon påstår sig vara en häxa född på 1600-talet och ska därför utredas för eventuell rättspsykiatrisk vård. Davide blir snart förtrollad av henne, men är denna förtrollning verklig eller bara en kvinnas påverkan på en man?

Witch be chillin'.

Vi fortsätter på häxtemat här på Udda Film efter att ha kollat på The VVitch (2015). Detta är dock en helt annan slags film och tyvärr inte lika bra som den ovan nämnda. Den börjar lovande med Davide som en intressant karaktär vars okonventionella öppenhet i yrkesutövningen gör honom till en perfekt utmaning för Béatrice Dalles retfulla och lekfulla karaktär. Det blir spännande när hon väver in honom i sitt erotiska nät och gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut.

Belissima Italia.

Tyvärr är det också just det sistnämnda som sänker filmen. Halvvägs in inleds en jättelång scen som till fullo exploaterar Daniel Ezralows kunskaper som koreograf. Ja just det. Rullen förvandlas till någons slags konstnärlig "Flashdance". En modern dansorgie där Blåkulla möter Cullbergbaletten. Efter det har vi tappat intresset i Udda Film-soffan och det hjälper inte att en naken Dalle häxtestas i den lokala sjön. Vi är inte längre "förtrollade" av denna rulle.

BETYG: 3/7 Bra inledning där man balanserar på rätt sida av verklighet och fantasi som sedan tyvärr tippar över på fel sida.

Rätt störande med helt fel instrumentering i förhållande till ljudspåret. Satan bredvid trädet ser åtminstone rolig ut.

Är det Maddalena eller Hacke Hackspett Davide möter?

Finns det någon dålig backdrop-exteriör i Italien?

Ack du fåfänge man. Tror du verkligen att du kan fängsla den kvinnliga naturen?

Är kameramannen lite trött? Skärpan är inte helt hundra.

I reverse shot:et vaknar han däremot till liv - och inte undra på det.

Eller...vänta nu...

Béatrice Dalle i all ära men Corinne Touzet är verkligen en sammetskudde för ögonen.

Som ni ser på Daniel Ezralows kroppshållning är det dags för filmens stora "Fame"-ögonblick.

"Dansa din Djävul, nu, NU!"

De hjälper häxan ur plurret?

Men den där 1600-talstatueringen är ju Hin Håles märke.

I med kärringfan igen!

Är det månne ett klassiskt post-koitalt leende vi ser?

Italiensk majbrasa.

Trailer på tyska - för att allt är bättre på tyska.

PS. Ett tecken på att vi börjar bli gamla som gatan är att vi totalt glömde bort vår egen födelsedag 15/11. Udda Film har nu envetet plöjt film ingen bryr sig om i sju år. Skamset plockar vi fram en gammal smörgåstårta och dunkar varandra förläget i ryggen.