What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 25 april 2018

JUGEND (2018) Italien, 20 minuter. Regi: Alessandro Pepe.



Även ze SS har känslor

Jobbigt när dagarna är mask.🐛

Johann (Alessandro Marcolin) är en tonåring hitlerjugend-kille som mest är intresserad av att teckna. Hans pliktkänsla har dock övertaget och han känner att han behöver ge sig ut i strid för fosterlandet. Hemma väntar nyförälskelsen i form av Klara (Klar Hoffman).

Godisutdelning i värnet. God kaliber!

Vi snubblade över den här kortfilmen på YouTube och då ni oräkneliga trogna följare (yeah right...) känner till att vi har en viss fascination för tidseran och framför allt tragedierna som pågick då förstår ni att vi var tvungna att kolla in den här rullen. Regissören Pepe slår sig för bröstet och utnämner sig till genialisk begåvning och visst har han väl talang. Inte bara musikalisk - som han gärna framhäver.

Sköna dagar hemma i Vaterland.

Vi vet inte hur finansieringen ser ut till den här filmen men den är ju uppenbarligen lågbudget. Pepe verkar dock ha goda kontakter med andra världskrigslajvare så fin autentisk utrustning finns att tillgå och då även folk som älskar att leka krig. Nu är inte det här bara en pang-pangorgie för WW2-fetischister utan faktiskt en rätt gripande historia om slöseriet med unga liv. Det gör den här filmen riktigt bra trots lågbudgetbegränsningarna. Det vi stör oss mest på är faktiskt castingen av Klar Hoffman som spelar Klara. Hon ser allt annat än tidstypisk ut i sitt platinablonderade plattångsspikraka punkhår. Synd, när man fått till allt annat riktigt bra. Hon sticker verkligen ut.

Sommar, sol och flukt.

Pepe verkar vilja skildra kriget från tyskarnas synvinkel och det kan ju vara på sin plats i en filmvärld där den allierade utgångspunkten totaldominerar. Vi ser fram emot att kolla in fler av regissörens verk.

BETYG: 5/7 Vi känner oss generösa med betyget idag och premierar resultatet av berättande med små medel.

Ah, där sitter en Mädel med tidstypiskt hår.

Unge Johann ser henne som en vacker robot.

Ack, lekfullheten i det unga tyska riket.

"Heil och tittut!"

En husmäklarannons från ERA? Tänk att de alltid ska överdriva med pyntet.

♪"Zat's vhy zey call it naaazi lo-o-o-ooove..."♫

Du får nog lägga på hullet lite om du ska leva upp till übermensch-idealet som god moder.

Dags att ta farväl. He iz a big boy für ze SS now.

Det är inget bra att ligga och sova med näsblod.

Bra idé! Överbefolkning är ett jävla gissel.

Ack den kärleken...

"Men hej på dig gumman! Kul å se dig här."

Ett recept som funkar än idag.

Ånej! Ze verdammte Allierten hånar de fallna hitlergossarna med en säckpipeserenad. En sån nesa!

Trailer med crowdfunding-fiskande.

Lite BTS. Det smärtar att se vad den lilla kameran får utstå i form av damm. Vi vet hur dyrt det kan bli...

Och så hela våfflan.



söndag 22 april 2018

LUCIFER RISING (1972) USA/Storbritannien/Västtyskland, 28 minuter. Regi: Kenneth Anger.



Arabisk vår för Lucifer

Hekla kokar och visar en slags födelse.

För att inleda en ny ockult tidsålder åkallar de egyptiska gudarna Isis (Myriam Gibril) och Osiris (Donald Cammell) den fallne ängeln Lucifer (Leslie Huggins).

En sötare födelse.

Så var det äntligen dags att slänga på den här gamla klassikern som legat och väntat i åratal. Invocation of my Demon Brother (1969) var en fin uppvärmning till Angers stämningsfulla värld men om den var hypnotisk i sitt bombardemang med bilder är den här filmen mer poetisk och vacker. Återigen är det en konstfilm med ockulta förtecken men i sammanhanget lite mer lättsmält. Även mördar-Bobbys (Bobby Beausoleil) soundtrack, vilket han skrev och spelade in på kåken med ett gäng mördarpolare, är mer lättlyssnat än Jaggers kakafoniska drönar-moog i ovan nämnda film. Tillsammans med Angers bilder utgör den en väldigt trevlig resa i mystikens värld.

Livets nyckel.

Anger färdas i Aleister Crowleys fotspår och besöker magiska platser från Egyptens pyramider till kultplatser i Schwartzwald-skogen. När Lucifer dyker upp  i vår värld jagas han av den kärlekskranka Lilith, spelad av en horse-pundig Marianne Faithful som Anger hävdar att han räddade från en självmordsförsök under inspelningen.

Anger slänger sin manliga blick på stiliga unga män.

Eftersom vi är så stämningskåta på Udda Film gillar vi verkligen den här kortfilmen. Det handlar inte inte ett dugg om teknik eller storytelling här utan ren och skär bildpoesi. Som Led Zeppelin-fans vågar vi även dryfta att vi tycker mördar-Bobbys soundtrack är bättre än Jimmy Pages alldeles för korta dito, vilket Anger aldrig använde. Vi har bara lyssnat till Pages musik, ska väl sägas för tydlighetens skull (duh).

BETYG: 5/7 Guld i stämnings-VM för Anger här. Fina ockulta bilder smyckade med passande flummig musik.

Crowleys heliga gryning.

Har David Lynch kollat mycket på Anger månne?

Mer ögongodis för Kenta.

Gore!

Nej, Marianne Faithful är inte på audition för "Dawn of the Dead".

Som alla goda filmskapare ljög sig Anger till tillståndet att få spela in på denna plats.

Kultplats för alla från druider till nazister.

Dags för lite magi.

Det är väl ändå halvt okej va..?

Innan paddor fanns var Jimmy Page tvungen att surfa på sådana här stentabletter. Aleister Crowley är likgiltig.

Grattis Lucifer!

En suicidal Marianne. Så söt i sin dödslängtan.

Don't make Osiris angry. You wouldn't like him when he's angry.

Djävulsdyrkarscen stulen från Fox Studios.

Jimmy Pages oanvända soundtrack.

Bobby Beausoleils använda soundtrack.

Hela filmen.



torsdag 19 april 2018

INVOCATION OF MY DEMON BROTHER (1969) USA, 11 minuter. Regi: Kenneth Anger.



Ockultism och bögism

Smoke that shit.

Experimentellt bildkollage som leder dig i trans.

Katt hittar på dåliga saker.

Kenneth Anger gör comeback på Udda Film med en gammal klassiker. För cirka åtta år sedan körde vi en liten Anger-festival här på Udda Film med hits som bl a Ich Will (2000) och I'll be Watching You (2007) Gör en sökning här på sajten för resten. Märkligt nog har vi aldrig plockat upp hans mer kända ockulta gamla verk. Det börjar vi göra bot på i och med denna film.

Doggie ser inte så SATANS glad ut...

Den här filmen är knappast lättsmält då den bara innehåller ett bombardemang av bilder som dessutom spelas upp i olika hastigheter. Vi får beskåda allt från hippies som röker på ur skojig pipa till Anger som utför någon ritual. Vi får en glimt av Anton LaVey i sin söta djävulsskrud och en albinosnubbe med fladdrande ögon. Bögar som loungar avlöses med bilder på Rolling Stones i Hyde Park. Och apropå de sistnämnda så är det Mick Jagger som står för det malande moog-soundtracket.

"Ängel".

Detta hopkok skapar en rätt fascinerande suggestiv stämning som verkar skräddarsydd för att sätta tittaren i trans. En slags LSD-tripp för den som inte känner för att lägga skojiga frimärken på tungan. Eftersom vi är rätt ignoranta när det gäller Anger och hans mission är det svårt att bedöma allvarsnivån i att leda tittaren in i Satans ohämmade värld och diverse humoristiska inslag gör det inte direkt lättare. Vi väljer därmed att tro att syftet är på riktigt och att han har självdistans nog att leka med budskapet.

Spindeltemat fortsätter.*

Sedan var det säkert allmänt skojigt att provocera så mycket som möjligt och här fanns det mesta med som kunde uppröra en äldre generation. Frågan är vad som kunde tänkas ha varit värst: Satanism eller bögerier? Hu! Snygg touch också att Bobby Beausoleil dyker upp i rollen som Lucifer. Bobby skulle senare hooka upp med Kalle Manson och mörda folk. Så kan det gå.

BETYG: 3/7 Intressant tidsdokument och kul stämningsskapare.

Kenta i egen hög person. Se hur han inspirerat Thor till att kuta omkring med stora lökiga hammare!

Nej, inte Jim Morrison.

Anton i sin söta mantel.

Här är han dubbelexponerad med några läderbögar.

Grillad katt står på menyn.

Undra om Hells Angels** vill bli associerade med kattgrillning?

Aha! En sån där solsymbol.

Stillbilden gör inte alls albinons galet fladdrande ögon rättvisa.

De loungande bögpojkarna har börjat skojbrottas i dubbelexponering.

Kissemiss ser dig och funderar på vad för ont den kan göra dig.

Ku Klarröd Klan ska sammanträda.

Djäfvulens musik!

Djäfvulens tjänare Bobby.

Djäfvulshumor.

Hela filmen med något alternativt soundtrack. Det verkar vara någon slags sport att lägga på ny musik till den här våfflan hela tiden...

**Även om denna förhistoriska väst stavar med apostrof väljer vi att skriva det officiella namnet.