What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 25 februari 2017

THE SCORPION WITH TWO TAILS (1982) Italien/Frankrike, 97 minuter. Regi: Sergio Martino.



Etruskhärva

Paolo Malco! Är det en Fulci-film?

Av en händelse börjar Joan (Elvire Audray) drömma mardrömmar om etruskiska offerceremonier samtidigt som hennes make arkeologen Arthur (John Saxon) undersöker etruskiska gravar. Hemska saker händer och Joan reser till Italien för att få klarhet. Samtidigt förvandlas hennes mardrömmar till påträngande visioner.

Maggots! Ja, det måste det vara.

Vi klämmer ytterligare en Martino-rulle men det skulle lika gärna kunna ha varit en sockerfri Fulci-våffla. Jodå. Filmen ser ut som en av Fulcis mer förglömliga produktioner och har dessutom Fabio Frizzi som musikansvarig. Musiken, faktumet att Paolo Malco har en av huvudrollerna och överanvändandet av maggots gör att man direkt skulle kunna tro att Fulci fisit fram den här skapelsen. Nu är det inte så och den totala bristen på gore kanske skvallrar om detta. Tyvärr ingen nakenhet heller, så ryktet om att detta egentligen är en nedklippt TV-serie kanske stämmer?

Eller..?

Förutom de fina miljöerna och Frizzis sköna musik är detta en ganska trist historia. Ja t o m Frizzi verkar ha halvsovit sig genom denna film då ett stycke låter förvillande likt hans bidrag till Fulcis "The Beyond" och ett annat låter lite väl Goblin. Skit samma i våra öron då vi ändå gillar Frizzi. Man kan också fråga sig vad John Saxon fick för att endast agera affischnamn. Hans medverkan är tämligen kortvarig och förmodligen tog han sitt gage och njöt av lite gratissemester i Rom eller något.

John Saxon. Blinka och du missar honom.

Till en början gillar vi den här rullen men tröttnar efterhand då inget kul händer. Den hade mått gott av ett gäng etruskzombier och en flashback till en etruskorgie (Okej, det var romarna som var kända för sina orgier men det är väl inte så noga?).

BETYG: 2/7 Vi kände oss till en början generösa nog att ge den en trea men ångrade oss vartefter filmen led.

De där två tornen.

"Show more leg!" Typiskt fotografäckel.

Lite svårt att visa mer kanske?

Inte alls störande att en farbror ställer sig mitt i bilden.

Ja, du må bli förvånad herr fotograf men folk ÄR faktiskt så jävla dumma i huvudet.

♬"Duuu lilla maggotöga..."♫

Var det nån som sa "maggotöga"?

Den här anonyma kvinnan är duktig på att totalt överspela med kroppsspråket.

Fotografen har ovanligt stirrig blick - även för en fotograf.

Elvire gör väldigt ofta så här.

Kan det vara alla maggots?

Eller så har hon lärt sig det på acting school.

Hela filmen.

torsdag 23 februari 2017

THE STRANGE VICE OF MRS WARDH (1971) Italien/Spanien, 96 minuter. Regi: Sergio Martino.



"Oooooh - Vienna!"

Edwige ger bilden av den misshandlade kvinnan en vackert ansikte.

Julie Wardh (Edwige Fenech) anländer i Wien med sin make som har affärer där. Julies sadistiske ex-pojkvän Jean (Ivan Rassimov) gör sig då påmind men Julie vill inte längre veta av hans våldsamma natur. Samtidigt råkar en mördare härja i staden och denne börjar snart fokusera på den uttråkade Julie. Hon börjar även uppvaktas av den stilige playboyen George (George Hilton) vars charm hon i längden inte kan motstå. Hon får dock bittert ångra sin romans när mördaren ringer och utpressar henne över hennes snedsteg. Julie misstänker direkt sin ex-pojkvän men vad ska hon göra åt saken?

Spejsad lägenhet.

Giallo-klassikerna avlöser varandra här på Udda Film. Återigen dyker den vackra Edwige Fenech upp i huvudrollen och tillskansar därmed automatiskt filmen en extrapoäng. Förutom det är vi inte överexalterade av denna rulle. Missförstå oss rätt. Detta är en mysig giallo med jetsettiga italienare, en del naken hud och en elak Ivan Rassimov så det är helt klart en skön våffla men vi kan väl inte direkt hålla med om de hyllningar filmen generellt fått motta. Det beror kanske på att vi inte är dyngtorska på genren och är väldigt snäva i vår tolkning av vilka element som ska vara med.

Gräsligt badrum...men vem fan tänker på det?

Det är dock i vanlig italiensk ordning väldigt snyggt med vackra miljöer och fint kameraarbete. Lagom sleazigt blir det också, särskilt när partybrudar i pappkläder river dessa av varandra. Man hör genomgående under filmens gång suckar i Udda Filmsoffan "Vad vacker hon är..." när huvudpersonen dyker upp. Så vi är inte helt svårflirtade.

BETYG: 4/7 Lagom skön giallo som lyfts av Fenechs stjärt...förlåt - stjärnglans.

"Tihi, fnitter. Då måste vi ju slita sönder dem. Tihi."

De hippa partygästerna samtycker.

Plötsligt denne elake figur.

Vadå "inte papperstrosor"? De måste av ändå!

Plötsligt dyker elake Ivan upp i en mardröm.

Shaving time.

Nämen se där - en duschscen.

Illa riktad mens.

Det står henne upp i halsen.

Detta badrum har coola planscher istället för gräslig kakelutsmyckning.

Resultatet av klassisk tonårsrakning.

Innan mobiltelefonens intåg hade man rakknivar med inbyggd ficklampa istället.

Skojiga ljudeffekter när djuren gör entré.

Stigma kan faktiskt vara kul.

Här du Martin Timell, lite gaffa kan snabbt täta vilket fönster som helst!

Teaser

Trailer

Hela filmen!

tisdag 21 februari 2017

THE BLOODSTAINED BUTTERFLY (1971) Italien, 98 minuter. Regi: Duccio Tessari.



Livsfarliga Bergamo

Det som är giallo med den här filmen är ungens regnkläder.

När en ung kvinna mördas i en park åtalas sportankaret Marchi (Giancarlo Sbragia) för dådet. Men varför fortsätter mördandet när Marchi sitter inspärrad?

Är det kommissarie Clouseau som är mördaren?

Nu är definitionen av en giallo ganska flytande men i våra ögon är detta mer en reguljär kriminalhistoria än en giallo. Vi nämner detta för att en giallo var exakt vad vi förväntade oss att se när vi drog igång den här filmen. Vi är däremot inte speciellt besvikna trots att detta är en väldigt soft mordhistoria.

Bloodstained butterfly? Snarare en stilett.

Till att börja med är detta en total reklamfilm för Bergamo och den väldigt vackra gamla delen av staden där en av våra redaktionsmedlemmar haft nöjet att strosa omkring. Mysfaktor alltså: check. Gianni Ferrios soundtrack är coolt och smälter fint ihop med de murriga 70-talsbilderna. Sedan kanske faktumet att vi precis genomlidit en riktig amatörkalkonfestival här på Udda Film får denna rulle att framstå som ett mästerverk.

Ah! Den sköna funicolaren.

Morden i sig är ganska tama och det är inte heller överväldigande mängder nakenhet men det finns lite sleazighet ändå i form av vissa karaktärers beteende. Roligast är väl med vilken axelryckning manschauvinismen får frodas.

BETYG: 4/7 Ingen världsomvälvande film men ändå rätt trevlig.

Under älskogen kommer hatet...

...galenskapen...

...vansinnet...

...vreden!

...och ångesten...

Mera giallo.

Nämen visst. *host host Jeffrey Dahmer host*

En klassisk kobra.

Jorå! Visst finns den med.

Vad gör farbrorn egentligen med den unga tösen???

Jaha. Okej.

Det vackra Bergamo! Det ser fortfarande likadant ut.

Teaser

Trailer

Gianni Ferrios fina tema.

Mer av det sköna soundtracket.